Att leva i en relation med en annan människa kan vara underbart, och kan kännas som det stora ”meningen med livet”. Det kan också vara oerhört påfrestande och en stor utmaning. Problematiken och själva terapin skiljer sig ofta åt beroende på din/er ålder och hur långt gången relationen är, omständigheter, hur vi är som individer och massor mer. Då vi är nyförälskade och unga dras vi ofta mot varandras motsats. Då vi blir äldre söker vi mer efter likheter. Det mesta är förstår rosenrött den första tiden och du är lycklig mest hela tiden. Med tiden upptäcker vi saker hos vår partner som vi irriterar oss på. Vi mår inte riktigt bra med varandra längre. Förälskelsen lägger sig med tiden och övergår till något annat. Om det där ”något annat” inte känns bekvämt så behöver du kanske ta reda på vad det är för något. Alla relationer genomgår faser. Relationen i sig går sin utveckling, du som individ utvecklar dig. Det gäller att se och respektera varandras faser och det vi alla går igenom. Respekt och vördnad för sin partner är en av de viktigaste aspekterna i en relation. Att ”göra om” sin partner ligger inte i relationens bästa.

Relationsproblem har ofta sin grund i missförstånd, tystnad (lägga locket på) samt att beskylla den andra för problemet. Det finns mängder av böcker skrivna i detta ämne. En god bok kan absolut öka din förståelse för relationens värde. Annars är parterapi ett annat bra sätt. För hur det än är, så är det samtalet NI behöver.

Kompromissa
Jag brukar tala om att lösningen ligger i att, INTE kompromissa. Det liknar mer en affärsuppgörelse. Jag ser hellre att båda parter är, helst 100% nöjd med lösningen. Det brukar bli så då var och en får tala om sina känslor och sina behov utan beläggning på den andra. På detta sätt når du bättre och mer positiva resultat än att söka kompromisser. Förståelse för varandras behov stärker alltid mer och ger ett mer kärleksfullt och långgående resultat i förhållandet.


Barnen är stora nu
Barnen är stora nu och har flyttat hemifrån. Vi har inget kvar som håller oss ihop! Mycket vanligt och vad ska vi göra då? Tråkigt är också om man har hållit ihop relationen enbart för ”barnens skull” Då relationen hade kunnat vara så mycket mer. Vill vi fortfarande vara tillsammans?! Om den spontana känslan säger ja, så finns goda förhoppningar att hitta igen det som en gång gjorde att ni valde varandra. Vi behöver bara rota lite i vilka vi är nu, vilka vi blivit, vad vi behöver nu och vad som har förändrats genom åren, och vår syn på mig själv och min partner. Vanligt är också att vi hamnat i olika roller gentemot varandra. En roll som mer är destruktiv än kärleksfull och konstruktiv. Det kan handla om att vara nedlåtande, vara sarkastisk, pajkastning, enbart tala om hur dålig den andra är osv. En roll som du kanske bara har mot din partner, inte alls mot dina kollegor, vänner eller andra familjemedlemmar. Att se och förstå varför dessa roller uppstått, för att sedan bryta dem är något av det viktigaste för att hitta kärleken igen.


Ska vi gå skilda vägar?
Ibland kan det vara bästa alternativet, ja. Och även om det leder till det, så innebär det att under samtalen förstå varför vi gör det, och en lättnad för båda då ni väl beslutar er för det. Att lämna varandra i vrede och missunnsamhet blir aldrig bra, vare sig för dig eller den andra. Under terapin kan det visa sig att det kanske ändå är det bästa för båda parter. Att finna respekten och förståelsen för beslutet är då befriande. Och även om bara den ena är övertygad om en separation så är samtalet återigen viktigt för att den andra ska kunna gå vidare, och ändå till slut finna frid i det.